Därför blir Bonniers köp av lokaltidningsjätten Mittmedia ett hot mot Schibsted

Lättnaden och glädjen bland gamla kollegor på Mittmedia är stor och påtaglig efter fredagens besked att Bonnier köper Sveriges största lokaltidningsföretag. Jag känner med dem efter en osäker tid fylld av rykten och spekulationer som måste ha gjort det svårare än vanligt att utföra jobbet. Nu finns det istället för oro ett nytt framtidshopp för den lokala journalistiken i en mycket stor del av Sverige. 

Det är skönt att se att en publicistisk organisation som Bonniers, om affären godkänns, tar över.

Men ungefär lika bra hade det sannolikt varit med lokalt rotade publicister som NWT och VK, i samarbete med en kunnig lokaltidningsmakare som Polaris. Att journalistiken räddas för demokratins skull är det viktigaste, båda de spekulanter som nu tillkännagivits, hade varit goda köpare. Att titlar och tidningar som verkat i långt mer än 100 år fortsätter att ges ut är det enda som har betydelse. 

Tillsammans med ett starkt public service är livskraftiga lokaltidningar något unikt som bygger den svenska demokratin underifrån.

Det har pratas mycket om kostnader, dyra affärer och huruvida det här är verkligen en bra affär. Värdet av Mittmedia har av vissa bedömts lågt. Det beror förstås på vad man jämför med, och i vilken tid man gör det.

Jämförelser har gjorts med summor som en gång betalades av Mittmedia för Dalarnas Tidningar under familjen Bengtssons tid, i sammanhanget glömmer alla dock att det var före någon kunde ana hur den digitala transformationen helt skulle slå sönder annonsaffären. Det är alltid lätt att vara efterklok. Där och då var det stora summor, men också stora värden som erbjöds. 

De verkliga värdena ligger dock i den kontakt som den starka lokaltidningen har med sitt samhälle. Och den stavas lokal närvaro, och kunniga, engagerade och förankrade publicister och medarbetare som törs och orkar både bevaka och opinionsbilda, de liberala lokaltidningarnas grundbultar.

Bonniers köp av Mittmedia kan mycket väl visa sig vara världens bästa affär, på grund av dem som jobbar där. Jag har inte sett någon hittills lyfta det oerhörda värden som ligger i de kunniga, erfarna och hårt jobbande journalister som finns runt om i det område från Örnsköldsvik till Södertälje som företaget täcker.

Humankapital, kallas det visst. Och det är en rikedom som är avsevärt svårare att hitta än pengar. 

Vare sig det är en grävande murvel som Linda Hedenljung i Östersund, en lokalredaktör som Kent Olsson i Gagnef, en nyhetschef som Madelene Linderstam i Gävle, en politisk redaktör som Patrik Oksanen i Hälsingland, en kulturredaktör som Erik Jersenius i Västerås, för att bara nämna några av de hundratals journalister som varje dag förser sitt lokalsamhälle med kvalificerad journalistik.

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski skriver « I fredags blev det klart att Bonnier, som äger Dagens Nyheter, tar över Mittmedias 28 lokaltidningar. Det handlar om klassiska titlar som varit med och format den svenska demokratin. Om de ska överleva digitaliseringen måste dessa tidningar nu få en rimlig chans att värna sitt kärnuppdrag: den lokala journalistiken.»

Det är en betryggande signal från utgivaren av den tidning som lyckats bäst i landet med den digitala transformationens svåraste konst: att utveckla och behålla den betalande kund-relationen. Satsningen på kvalitet och rekryteringen av de bästa namnen i branschen har borgat för framgången.

Tillsammans med lokal kvalitetsjournalistik i erbjudandet har DN än större chanser att erbjuda och paketera det enda digitala nyhetserbjudandet som läsarna behöver framåt, i kombination med den rika katalogen av magasinsmaterial som finns inom Bonniers. Just av detta skäl är det här en affär som borde göra konkurrenterna rädda.

Ingen annan sitter på detta erbjudande. DN har ju dessutom byggt allianser med tex New York Times, och andra världstidningar. Strategin blir rimligtvis att ingen ska behöva ha mer än ett abonnemang.

På samma sätt, nationellt och internationellt, men med freemium modell arbetar Expressen som framgångsrikt erbjuder teve både nationellt och internationellt i olika samarbeten med tex CNN.

Bonniers är en liberal tidningsägare, precis som Mittmedias (fram till i fredags) ägare, stiftelsen Nya Gefle Dagblad (huvudägare) och stiftelsen Pressorganisation.

De senare har dock införlivat både Centertidningar och gammal A-press i utbudet. Ägandet av andra röster än de liberala bidrar nu till att ytterligare stärka en bred opinionsbildning i landet, viktigt för demokratin också det, mycket viktigare än att det är en och samma ägare till olika titlar.

Det redaktionella oberoendet är det enda väsentliga här, och det har ägaren Bonnier tydligt visat att man värnar genom de liberala titlar man redan äger. I sin text i helgen citerar Expressens utgivare Thomas Mattson DI:s politiska redaktör PM Nilsson:

Åsiktsskillnaden mellan Bonnier News nuvarande titlar är berikande och befriande. Det är bra för svensk debatt att ledarredaktörerna på Expressen, SDS, DN och Di har olika ståndpunkter i olika frågor, som i regeringsfrågan nyligen. Det är bra att de polemiserar mot varandra och det är viktigt att de känner full frihet att göra det fullt ut. Ingen koncerngemenskap ska lägga band på någon.”

Den inställningen, tillsammans med en förhoppningsvis ytterligare förstärkt lokal förankring, är den viktigaste för att det här ska bli lyckat.

Medarbetarna kommer än en gång satsa allt för att det ska lyfta.

Mittmedia kan bli något nytt, varför inte under flaggen Bonnier Local News. I nyhetsledningen har Anders Eriksson redan den kanske mest kunniga av alla i företaget, Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist. Hon och chefredaktörskollegan på Sveriges största lokaltidning Helsingborgs Dagblad, Jonas Kanje, borde bli nyckelspelare i detta övertagande.

Sydsvenskan har lyckats extremt bra på lokal marknad de senaste åren och går mycket bra.

Vad som borde hände med Mittmedia finns det många som tycker saker om. Att ett övertagande alldeles oavsett ny ägare betyder nya besparingar blir knappast en överraskning. Få, om något mediebolag, har klarat sig undan rationaliseringar. Hur dessa kommer att se ut för gamla Mittmedia, och i vilken omfattning, torde bli känt redan under våren.

Redan igår kom Fredrik Strömberg, en Bonniermedarbetare som ofta debatterar mediefrågor med ett stenhårt tiopunktsprogram, om han fick bestämma: «Förlorarna är tyvärr många inom Mittmedia. Och så Svenska Dagbladet, som kommer få det sjukt svårt att erbjuda den svenska marknaden något som kan mäta sig med super-DN/DI och lokal-DN/DI.»

DN:s utvecklingschef Martin Jönsson skrev så här när affären tillkännagavs:

«Att bryta den negativa spiralen och våga satsa på journalistik som publiken värderar blir den viktigaste uppgiften för de nya ägarna.  Det vi vet i dag är att det inte finns några garantier för lokaltidningarnas överlevnad: det var bara några månader sedan Laholms Tidning blev ytterligare en i raden av nedlagda lokaltidningar och i stora delar av Sverige är det reella läget sådant att den lokala journalistiken riskerar att slås ut när nästa lågkonjunktur slår till. Till en skyhög kostnad för demokratin.»

Nu blir det en stark ägare som Bonnier som får värna demokratin. Förhoppningsvis är det vad Konkurrensverket ser, och inte den ökade mediekoncentration som en del kritiker varnat för, bland annat Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg i den här texten: «Ur en demokratisynpunkt äger redan Bonniers besvärande mycket. Med denna affär kommer ännu fler nyheter, åsikter, tankar och ord filtreras genom en enda ägandefamilj. Det är visserligen ingenting jämfört med hur Facebook och Google lägger marknader under sig, men frågan är ändå om något annat demokratiskt land hade accepterat en sådan ägarkoncentration som Sverige.»

Nu hade ju inte ägarkoncentrationen förändrats nämnvärt om den andra budgivaren vunnit. Aftonbladets ägare Schibsted är nämligen huvudägare i Polaris, som skulle blivit ny huvudägare om det budet accepterats av ordförande Åsa Malmström och de andra representanterna för stiftelseägarna som säkrat utgivningen genom beslutet om försäljning av Mittmedia, en gång sprunget ur Nya Stiftelsen Gefle Dagblad.

Det är naturligtvis lika viktigt för SvD som för DN att få tillgång till den lokala läsarmarknaden, det publicistiska ekosystemet är den filosofi som Schibstedts byggt framgång med.

Och om Bonnier nu tar större del av lokal marknad blir det svårare för SvD att växa. Betydligt svårare. Spotifytanken, att betala en summa och få tillgång till allt man vill, det tänket kommer också fungera för tidningar. Då gäller det att ha största möjliga katalog av journalistik, både nationell och lokal, att erbjuda.

Det är förstås inte av godo med för få ägare, ägarmångfald gör alltid pressfriheten och yttrandefriheten starkare.

Men i digitaliseringens tidevarv är en svensk engagerad jätteägare som Bonnier en liten groda i stor damm ute på den globala marknaden där det verkliga slaget om mediekonsumenten står.

I fallet Mittmedia blir Bonnier nu istället garanten för en fortsatt mångfald av journalistik och opinionsbildning.

Anna Gullberg